Hemresedag...snyft!

Mitt inlägg igår var inte av den mer spirituella sorten. Vi har fått massor av sol, massor av frisk luft, många goda rätter och mängder av trevligt sällskap. Men något vi kanske inte har fått fullt så mycket av är sömn och det gäller i högsta grad mig själv. Jag misstänker att de kära ungdomarna tror att vi vuxna tycker att det är superkul att vara så ultrakäcka som vi har varit när vi knackat på deras dörrar och ropat "Killar och tjejer, nu är det två minuter kvar till frukost!" Och de tror säkert också att vi har varit lika pigga som vi har låtit. Härmed kan jag avslöja att när klockan ringde i morse var det som om himlen ramlade ner över mig. För självklart har jag inte kunnat låta bli att ligga och prata med min nya kompis Jannica (med c, eller hur, JanniCa?) alldeles för länge på kvällen och sedan har man ju blivit väckt på morgonen av antingen tuppen, polskornas klackskor eller, som igår, en basketspelande polsk yngling. Dunk, dunk, dunk! Ska det vara helt omöjligt att få sova?

Med denna lätt  långrandiga text vill jag bara ha sagt att jag igår var så trött på kvällen vid midnatt att jag nästan sov bakåtlutad i en av Angelos skinnklädda Klippan-soffor i närheten av receptionen där tillgången till nät fanns. Och det blir man inte så kreativ av. Jag håller det inte för otroligt att jag faktiskt hann ta en liten "nap" när bilderna laddades upp. Och det leder mig osökt fram till att jag faktiskt är lite trött även idag... Så jag ber att få återkomma i helgen med lite mer uttömmande text om hemresan och annat smått och gott.

Tills dess önskar jag en god natt! Alldeles speciellt till alla ni underbara som var med på resan! Jag kommer att sakna er. Ni vet var jag bor, va?

Jag önskar att jag likt Anna också bara kunde slänga mig framåt på bordet och sova...