Rom byggdes inte på en dag...

…men vi har i alla fall gjort Rom på en dag. Åtminstone känns det så i fötterna. Nästan hälften av ungdomarna är ute och spelar volleyboll nu efter middagen, och de andra badar (burr) och jag som knappt kan stå på benen.

Vi hade ju bestämt frukost till klockan sju, inte hundra populärt men nödvändigt. Och faktiskt var vi inte många minuter sena. Kvart i åtta hade vi sagt att vi skulle börja gå, tio i åtta gick vi. Inte dåligt. Tåget skulle gå 8.17 men tyvärr var det 35 minuters försening. Nesligt, tyckte nog vi vuxna, men inte ett endaste gnäll från övriga.

Ytterligare 15-20 minuter sena kom vi så fram till Rom. Vi klev av vid stationen närmast Sankt Peterskyrkan och gick direkt bort till Sankt Petersplatsen som vi klarade av på tio minuter. Därefter promenerade vi ner till Castel Sant Angelo, där vi gick över Tibern via Ponte Sant Angelo och vidare mot Piazza Navona. Det är väl synd att säga att alla var direkt imponerade av kyrkor, slott och andra byggnader. Men vadå, man kan väl få ha lite olika smakJ Nåväl, därifrån gick vi vidare till Pantheon som åtminstone några av grabbarna var väldigt sugna på, där har de visst klättrat i något dataspel som de spelar. Sedan var det hög tid för lunch, tror inte alla tänkte på att proppa sig fulla med frukost som vi andra gjorde. Vi vuxna trodde att det var pizzaslice eller macka som skulle gälla, men icke sa Nicke, de har helt klart fått smak för det goda här i livet, det italienska köket. Väldigt trevlig inställning och väldigt skönt att få sitta ner en rejäl stund. Gott var det också. Alva hade visst lovat pappa att äta Pasta Bolognese åtminstone en gång och härmed är det avklarat!

Från restaurangen var det inte långt till Fontana di Trevi och där pausade vi en halvtimme, kikade på fontänen och alla människor som rörde sig runt den.  Spanska trappan stod näst på tur och nu började nog alla känna en viss mättnad. Det är ju också rätt segt att gå många tillsammans och när man ska in i var och varannan butik tar det ju lite längre tid… Angelica hade på förslag att vi skulle ha ett sådant där snöre som man använder på dagis. Riktigt bra idé. Vi bestämde oss för att eftersom vår biljett ändå gav tillgång till alla kommunala färdmedel i Rom så var det läge att ta tunnelbana till Colosseum. Men vilken besvikelse, tror ni inte att det var strejk!  Hur skulle vi göra nu, undrade några. Gå förstås, var svaret. Suck! Men det gick och fram kom vi. Vi vilade oss ett tag och sedan var det dags att gå till Roms huvudbangård, Termini. Här hade jag ju utlovat shopping så sju tjejer plus jag själv stannade kvar en timme extra. Härligt att få spinna loss en stund…

Väl framme kändes det lite jobbigt att vi skulle behöva gå 2-3 km hem. Sylvia tröstade oss dock med att vi åtminstone skulle bränna lite kalorier. Men så sitter hon där, Jannika, i hotellets minibuss. Gissa om tjejerna tjöt av glädje. Det måste ha varit en vitamininjektion för de sjöng och tjoade hela vägen till hotellet. Vi hann precis till den extremt välförtjänta middagen klockan åtta!

Arrivederci!

PS. Och så var det det här med gänget från Polen. De kom i kväll och var det några pensionärer? Nix, det var ett gäng 18-20-åringar… och de är DUBBELT så många. Det betyder krig om solstolarna, jag tyckte jag hörde något om att paxa från bordet bredvid. Hmm, man kanske ska sätta klockan på fem i morgon? 

Alla tog förseningen med lugn och ro.

Äntligen på Sankt Petersplatsen.

Castel Sant Angelo från Ponte Sant Angelo.

I Västerås är det brandmännen som gör egen kalender, eller hur?

Erik G och Mattias diggar loss på Piazza Navona.

Äntligen är spelnördarna vid Pantheon.

Här pratas det spelstrategier!

Vila framför Fontana di Trevi.

Carl Gustav framför ett av Roms främsta turistmål, Fontana di Treva.

Gänget i spanska trappan.

Anna framför de flestas huvudattraktion, Colosseum.

Några av shopparna som inte vill avslöja sin identitet:-)

Snacka om populär chaufför...

Gulliga, eller hur?

Italiensk afton!

Den fantastiske Ari hade ordnat så att han kunde skjutsa upp oss till ”huvudbyn” i hotellets minibuss. Den ligger fyra kilometer in från kusten och det är ju inte helt fel att spara på benen till morgondagens Romtur. Väl där ställde vi upp oss bland lokalbefolkningen för att se en procession. Vi har inte riktigt förstått exakt vad som firades men det var i alla fall präster, troligtvis biskopen och små konfirmander.

Gatan pyntades ju redan under dagen och när biskopen gick förbi slängde alla, även vi, ut blomblad. Jättefint och kul att få vara med om något riktigt genuint. Sist i tåget följde sedan alla lokalbor och hela tåget gick sedan upp i gamla delen, innanför borgmuren. Vi tog en annan väg upp för att gå till restaurangen där vi bokat bord. Det blev lite oroligt i leden när vi upptäckte att vi hade tappat bort Rocco (som inte hade mobil med sig).  Rocco är förresten den enda vi har tappat bort. Som tur är fick vi tillbaka honom vid restaurangen.  Det visade sig nämligen att den låg precis bredvid kyrkan som helt uppenbart var hela processionens slutstation. Och Susanna, om du har tur får du se 10-15 minuters promenad på video, jag tror han filmade alltJ

Vid halv åtta klev vi in och ner i matsalen som låg i källaren i jättegammalt hus. Det var fantastiskt gott och medan vi väntade på maten fick vi höra En vänlig grönska och Gläns över sjö och strand. Underbart! Och det tyckte nog personal och övriga gäster också. Ari, dotter Yolanda med kompis Ronja var också med och Ari fixade till att vi till jättebra pris fick fantasisk Antipasto i form av kallskurna italienska charkuterier, bruschetta med olika ”pålägg”, oliver och inlagda gröna tomater. Mycket populärt. Sedan blev det pasta, pizza, salsicca (fantastisk italiensk korv) och annat gott. Till efterätt något pannacottaliknande som smakade grädde, citron och socker och som brann vid serveringen. Mmmmm…

Jannika tog över vid ratten och körde två turer för att få ner oss allihop. Det var extremt hög stämning i bussen, jag tolkar det som att alla hade en lyckad kväll! Återigen, tack för att vi får vara med era fina ungdomar. De är så coola och sköter sig exemplariskt. Och det är som att upptäcka resandet på nytt när man får se på saker och ting med deras fräscha och oförstörda ögon.

Pooria frågade förresten tidigare under dagen en servitris varför portionerna är så små i Italien. Ingen som känner eller som nu har lärt känna Pooria är på något vis förvånad, det finns ingen botten i honom när det gäller mat. Vart tar det vägen?. Till svar fick han:  ”I don’t can answer”  vilket han var något upprörd över. Han gillade inte grammatiken.  Men vi har löst gåtan i alla fall. Om man ska äta så många rätter som man gör vid en riktig italiensk middag vill det till att varje portion inte är som en svensk portion.

I morgon bär alla vägar till Rom. Ciao!

Fina, va?

Den förlorade sonen. Här kommer Rocco filmandes hela processionen.

Ronja, Ari och Yolanda.